Dikter
Stillhet(3)
I stillhetens magiska lya. Nya insikter alstras, vidrör tankarnas virveldans, strör känslor i nivåer. I stillhetens briljans.
Samuraj;
I evighet du läker mina inre sår.
Nära i det synliga......
Nära i det osynliga......
I tystnaden......
I det magiska.....
Endast brinnande trygghet!
Silverfors:
Vibrerar med tystnadens klokhet
i stillhetens aura,
luktar fridens melodi
utanför vindens skal.
Utbränd vänskap:
Du uppvisar inga tårar i andefattiga
strömmar, förnimmer vårt farväl via
ett kortare andetag än känslorna, låter
oförståelse sjunka i en svidande isocean.
Själens tårar:
Nynnar stormig melodi i själens ögon.
Berör stadigt intigheten i mitt hjärta.
Lyckan bär mig åter.
Du blev bränd av din egen glöd.
Täckt av hinnan:
Via ovisshet kan onödig oro och
rädsla blomma i djupet, inne under
själsdjupet. Noga täckt av hinnan,
vågar du ej ta det steget att undvika
denna upplevelse. Tätt intill stjärnan,
att beröra dess kärna exakt där täckt
av hinnan, förlorar du balansen i ditt
inre.
Via ovisshet kan onödig oro och rädsla
blomma i djupet, inne under själsdjupet.
Här slutar ett andetag att le.
Räddningen ur djupet:
Lyssnar noga inåt
Lyssnar efter ett efterlängtat svar.
Anstränger mig att hitta den ömtåliga
fläcken, svävande i en återvändsgränd.
Förhoppningens glöd, bortom tärt inre,
räddningen ur djupet, låt mig andas där.
Du spelar ett spel i elden:
Du spelar ett spel i elden, lågorna
formar ditt liv. Glöden du känner,
bränner själslig ro evigt i djupets
inre. Du spelar ett spel i elden, lågorna
formar ditt liv. Du äger förhoppningar i
framtidens ovissa vågspel. Du spelar
ett spel i elden, lågorna formar ditt liv.
I livets skådespel osynlig du flammar,
strör stjärnor i ditt inre frö. Du spelar
ett spel i elden, lågorna formar ditt liv.
Inne i eldens centrum andas själens
vind, där frodas kärnan då den ej är
bränd av sin egen glöd.
Du spelar ett spel i elden, lågorna
formar ditt liv.
Viskar inåt, ett eko från någonstans,
du landar vid ändstationen, låt mig
undsättas där.
Du spelar ett spel i elden, lågorna
formar ditt liv.
Ett frö i hjärtats djup:
Ett frö från en dikt.
Låt fröets vind andas ditt hjärtas vind!
Lyssna till fantasins rapsodi, när dikten
formas. Ta ett djupt andetag, blås in
poemets själ till de skrivna orden.
Låt fröets vind andas ditt hjärtas vind!
Jag tänder djupa tankar i poesins
livliga magi, önskar att förståelse ska
landa mjukt i ditt inre, låter diktens
beröring variera i styrka.
Ekot från djupet av ditt inre:
Undran
Du fortsätter med att undra.
Plötsligt vaknar ekot från djupet
av ditt inre.
Varligt jag låter känslan bakom
fasaden brinna, känna dina steg
i mina fotspår.
Landa i pausens ego:
Jag spelar en pjäs där ljus möter
mörker.
"Landa i pausens ego" när
förvirringen förverkligas under
din livstid.
Vänd dig ej om för snabbt, så hjärtats
melodi förlorar lystern.
"Landa i pausens ego", när du
känner dig schack och matt.
Lycka:
Du tittar på ett lysande skal,
men jag bryr mig ej om din
tomma blick, din iskalla tanke
berör mig ej.
Jag har ingenting att dölja, bara
min egen glädje att bära.
Diktkonstens sagolika värld:
I poesins sagolika värld omges
jag av nya infallsvinklar och lycka.
Diktarna färglägger åskådligt tankar
samt känslor, både som en mörk
melodi och likt en ljus rapsodi.
I poesins sagolika värld omges jag
av nya infallsvinklar och lycka.
Utan ankare dikternas vitsord
varierar.
I poesins sagolika värld omges jag
av nya infallsvinklar och lycka.
Likt en skapare av tolkningar du är.
I poesins sagolika värld omges jag
av nya infallsvinklar och glädje.
Såsom ett konstverk utifrån hjärtans
djup.
I poesins sagolika värld omges jag
av nya infallsvinklar och lycka.
Se, hur denna stjärna:
Se, hur denna stjärna döljer orons
frö. Medge att lyssna till dina tysta
ord, då dina vingar bär mig över
frusen mark.
Se, hur denna stjärna döljer orons frö.
Rädda dig själv, hitta balansen i hjärtats
melodi.
Lev i nuet:
"Fånga dagen" - Lev i nuet!
Lyssna till ditt hjärta!
Det, som har hänt, kan vi ej ändra på.
Framtiden är oviss.
Ett ögonblicks tvekan kan spräcka allt
du ville och kunde ha gjort.
"Fånga dagen" - Lev inuet!
Du, dina egna stjärnor tänder.
Din lycka återvänder.
Morgondagen vet du ingenting om.
Vänskapsspåren syns ej mer:
Berör salt, som svider via minnesbilder.
En tidsperiod av tomhet, många frågor,
osynliga svar.
Du raderade vänskap i din frusna
vakenhet.
Jag gav dig mitt frö för att trösta dig.
Du insåg aldrig din mjuka vikt för mig.
Du valde att undsätta dig själv.
Stillhet:
Stillheten smeker nyfödd harmoni
i mitt inre.
Stillheten sjunger en symfoni,
väcker svar i mitt hjärta.
Utan smärta målas längtan.........
under stillhetens vinge.
-------- sluter ögonen --------
Trollbunden och hänförd i dennna
stund!
---------------- vilar ----------------